Besvärliga flygresenärer

Idag är det resdag, klockan är inte ens nio på morgonen och jag ska villigt erkänna att jag ser fram emot att dagen är över. Ju äldre jag blir desto svårare har  jag för att flyga. Nu tänker jag gnällblogga som en grinig gammal tant och ni som inte har lust med gnäll får sluta läsa här.

Dels är jag flygrädd, särskilt vid start och landning, men det jag har absolut svårast för är medpassagerare som inte förstår att följa reglerna utan uppfinner egna regler under hela flygresan, särskilt vid start och landning och därmed utsätter oss alla för både fara och förseningar. Mitt tålamod med dem är obefintligt och jag kan i extremfall ryta till och ifrågasätta deras beteende.

Vi börjar med när vi kliver på. Det finns två sorters människor, de med helikopterperspektiv på tillvaron och de vars världsbild går ut på att allt, precis allt kretsar kring dem själva. Jag råkar alltid resa med den senare sorten. När de väl har hittat sin plats så stannar inte bara de upp. Hela världen stannar upp och har nu fokus på dem när de ska lägga upp sitt handbagage på det absolut bästa stället. Handbagaget kan mycket väl bestå av flera resväskor, kassar, minicyklar, ja jag kan inte förstå hur de kommer igenom incheckningen med allt sitt handbagage.
Det är dessa personer som förlorar hörseln när personalen upprepade gånger via högtalare ber dem att kliva in så att passagerare bakom dem kan gå förbi, det är också dessa människor som aldrig har tittat på Fem myror är fler än fyra elefanter och det är dessa människor som gör att vårt plan inte får lyfta på angiven tid. Och de förstår inte ens att det är deras fel, de har ingen aning om vad som händer framför, bakom, runt dem och att allt hänger ihop. De måste ju för jösse namn få ordna med sitt handbagage.

När vi så äntligen kommer iväg infinner sig ett lugn och har jag riktig tur sitter inte ett barn i sätet bakom mig med så mycket spring i benen att energin skulle räcka och bli över till både Sveriges och Serbiens sprinterlandslag i OS. I nio av tio fall har jag inte tur. Små barn och bebisar ingår inte i den här kategorin, de får gråta och ha hur mycket energi som helst, de är små, jag förlåter dem av hela mitt hjärta. Nej, jag pratar om så pass stora barn som skulle tåla en tillsägelse av sina föräldrar eller åtminstone kunna bli mutade på ett eller annat sätt. Men nej, deras rätt att sparka sönder min rygg går före all annan rätt. I de fall jag har bett föräldrar säga till sina barn har föräldrarna blivit galna. På mig.

Så kommer vi då till det värsta av allt, mardrömmen då alla ska kliva av.

Låt mig berätta en sann historia från förra året. Det var när jag reste tillbaka hem från Belgrad och satt på första parkett, det hela utspelade sig i raden framför mig. En man i fyrtioårsåldern, minst två meter lång satt längst in. När planet precis hade landat men fortfarande höll på att bromsa in den höga farten, ja då skulle han börja förbereda sig för att kunna kliva av först av alla. Mellan honom och kvinnan som satt ytterst var det tomt. Han reste sig upp, klev frankt över kvinnan som förfärat kröp ihop, öppnade bagageutrymmet, plockade runt tills han hittade sitt handbagage, slet ner det och slängde på det tomma sätet bredvid kvinnan. Planet hade fortfarande inte stannat.
Jag tycker att personer som den här mannen är ytterst plågsamma att iaktta så naturligtvis raljerade jag över honom, som en hånfull sportkommentator. Det bekom honom inte det minsta. Han struntade fullkomligt i både mig, flygvärdinnan som sa till honom att sätta sig, kvinnan han bokstavligt krossade och övriga passagerare. Han tittade neråt och bara stod där som ett två meter långt fån. Vi satt på rad 22 och 23, han hade ingen chans i världen att kliva av först. Jag förstår inte poängen. Är det ett slags tvångsmässigt beteende?

Behöver jag säga att jag ändå kom igenom passkontrollen före honom?

Alla ignoranta och egoistiska jag-ska-fram-först-människor, det går inte att trängas på ett snyggt sätt i ett flygplan. Så kliv på, hitta din plats, snabbt upp med handbagage, in med dig, sitt sen still, följ reglerna, de är till för din säkerhet och gå av i den ordning du sitter. Okej?

Publicerat av

Snövit

Författare till Sverige, juggarna och jag.

En reaktion på “Besvärliga flygresenärer”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *