Balkanbutiken hittills

Det går bättre och bättre. Jag säljer både sylt, paprikapulver och framför allt kaffe. Kunder hittar till min Balkanbutik från hela Sverige. Jag är så glad och tacksam. Tack och puno hvala alla ni som hittar till
Balkanbutiken!

Att driva Balkanbutiken handlar om passion, att jag vill sälja varor från det land jag lämnade som fyraåring.
Landet Jugoslavien förknippat med sorg och glädje.

Glädje under hela min uppväxt, sommarloven med mormors fantastiska mat, med barndomskompisar, med en evig sol.
Sorg under mina första vuxna år när Jugoslavien gick sönder. Morfar som dog precis innan kriget i Bosnien briserade, månaden innan min förstfödde kom till världen.

Ur denna glädje och sorg föddes hos mig en känsla att återupprätta något inom mig som hade gått förlorat. Ur denna känsla föddes passionen att driva Balkanbutik.

På onsdag åker jag till Belgrad. Jag håller på att förbereda mig mentalt. Ser fram emot Donau och Sava, Kalemegdan. Maten. Människorna. Och den där alldeles speciella belgrad-atmosfären. Ni som känner staden vet vad jag menar!

PS. Tips till er tävlingssugna. Det pågår en tävling på vår fb-sida Balkanbutiken. Gå gärna in och kika om det kan vara något för dig.
Vi ses!

Ćao, Nena

beograd

Hönshuset mitt i stan

blogg_pask_160313
Vi måste vara rädda om kycklingarna.

Ute är det råvår.  Jag anar i näsborrarna det många av oss längtar efter. Sol och värme. Ljus.
Påsken närmar sig.
I Sverige och Serbien firar många människor påsk, lika men ändå lite olika. Det som förenar är maten, vi äter god mat i allmänhet och ägg i synnerhet.
Måste erkänna att jag känner mig lite kluven till ägg nuförtiden. Jag vill äta ägg men bara ägg från hönor som får vistas fritt, utomhus. Det industrin gör med hönor och kycklingar är så hemskt att jag inte finner ord för det. Det måste upphöra och det är vi konsumenter som måste säga ifrån. Att vi inte vill att djur ska plågas på vår bekostnad.
När jag växte upp hade vi ett hönshus på baksidan av morfars och mormors hus i Belgrad.
Ett litet hönshus med kanske sju, åtta hönor.
Varje morgon gick jag in och spanade efter varma ägg. Förutom värmen från äggen minns jag att äggskalen hade olika färger, allt från beige till bruna och gulan den var gul. Riktigt knallgul. Mormors kajgana, äggröra, var gudomligt god. Hennes pannkakor gick inte heller av för hackor.

Jag har bestämt mig för att utöka Balkanbutikens sortiment med mat och dryck. Börjar lite försiktigt med marmelad och sylt. Nypon, aprikos och plommon. Tre underbara pannkakspålägg.
Jag kommer även att börja sälja kaffe och kamomillte från Balkan .
Och paprikapulver såklart, både den milda och den starka, en helt underbar krydda som är bas i nästan all vår mat från Balkan.
Men innan dess ska vi ha en tävling på facebook. Och tävlingen går i påskens, äggens och matens namn.
Vad du kan vinna? Kanske en pryl som kan hantera ägg? 🙂

Livsstil, igenkänning och nostalgi

livsstil_igenk_nostalgi

Jag är ett bankgiro-konto ifrån min dröm. Drömmen om att starta eget, att bli min egen chef, att fatta beslut i mitt alldeles egna företag. Det är en underbar känsla. Underbar och svindlande.

I min Balkanbutik ska jag sälja livsstil, igenkänning och nostalgi. Det är tre ord jag har funderat över länge, vänt och vridit på dem, mejslat fram de första produkterna.

Vad menar jag då med de här orden? Jo, så här tänker jag.

Livsstil. Vi har en viss livsstil, vi från Balkan. Den är kopplad till vår historia, vårt klimat, samhällsklimat, politik och massor mer. En av de fördelar som jag ser med vår livsstil är att vi kan konsten av att njuta och göra ingenting. Om det är fint väder känner vi ingen stress att vi måste gå till stranden, om det är en höst med mycket svamp så känner vi inte att vi måste plocka svamp. Vi måste ingenting. Det finns ett talesätt på Balkan som lyder: ”Det finns bara ett måste. Alla måste dö.”

Vi från Balkan, precis som svenskarna, gillar att fika. Vi kan tänka oss att ta en liten kaffepaus, jednu kaficu precis när som helst, hur många gånger som helst på dygnet. Det finns inga oskrivna regler om att jag inte kan dricka kaffe efter ett visst klockslag för då kan jag inte sova. Är vi kaffesugna så är vi, om än klockan elva på kvällen.
Att sätta oss ner och ta en fika, prata bort en stund med någon kär vän eller släkting är för oss från Balkan en nationalsport. Att ta oss tid att prata med varandra. Stora frågor, små frågor, alla lika viktiga för hälsan. Vi gillar att få kaffebesök, vi välkomnar spontanbesök, vi till och med förväntar oss spontanbesök.
Personligen älskade jag Gevalia-reklamen, inte bara för att den var välgjord, den påminde även om när jag var liten och mormor fixade i köket efter lunchen och sa: ”Vi måste ha det fint på terrassen ifall någon kommer förbi i eftermiddag.” Ifall någon kommer förbi betydde nästan alltid att det kom någon förbi. Någon som var sugen på eftermiddagskaffe. Då var det fram med đezvan och på med kaffet.

balkankaffe

Så när jag säger att jag ska sälja livsstil så är det kaffe från Balkan, đezve och kaffekoppar jag menar och jag börjar med koppar och fat.

Med kopparna och faten som jag ska sälja kommer vi över till nästa ord jag använder om vad jag ska sälja.
Igenkänning.

På de keramikvaror som jag säljer står ordet jugge.
jugge. Med punkt efter ordet.
Punkten representerar att jag upplever oss juggar som raka, direkta och tydliga. Punkt. Inget tjafs, bara rakt på.
Jag är mycket förtjust i rakhet, direkthet och tydlighet.

Ordet jugge är för mig ett kärt ord, ett ord som användes om oss, av svenskar när vi flyttade hit på 60-talet. Juggarna. Många av oss juggar anammade ordet och identifierade oss med det.
Inte alla. En del upplevde det som skällsord. Inte jag. Jugge kommer alltid att vara ett positivt laddat ord för mig.

Nu har vi kommit in på sextiotalet och det faller sig naturligt att prata om det tredje ordet, nostalgi. Jag har levt så pass länge att jag kan känna stark nostalgi när jag tänker på min barndom, ungdomstiden, den unga vuxentiden, jag har barn och kan jämföra hur de har det jämfört med hur jag hade det.

Jag är född i ett land som inte finns längre, Jugoslavien. Flyttade därifrån 1966 så jag undslapp krig, nationalism och flykt på nittiotalet. Jag är otroligt lyckligt lottad att kunna minnas ett Jugoslavien i enbart positiv anda. Jag var fyra år när jag flyttade ifrån Belgrad men åkte dit varje sommar under uppväxten.

Med de smycken jag säljer leker jag framför allt med ordet YU, den gamla landsbeteckningen för Yugoslavia. Som uttalas precis som you.
Jag älskade Jugoslavien för det representerar all den kärlek och värme jag kände i Belgrad som liten flicka. Mina sommarlov. Min första kyss. Min första konsert. Alla mina släktingar.

Det är också därför jag använder texten loved YU i imperfekt och inte love YU i presens.
För YU finns inte längre, nu finns något annat. Och det är helt okej.

Men vi kan fortfarande minnas och känna nostalgi. Och tillsammans bygga nytt.

juggekaffe

Kaffe. Kafa.
jugge.
Balkankaffe.
Domaća kafa. Turska kafa.

juggekaffe

As we say in Sweden, kärt barn har många namn.

En kopp turkisk fika

kaffe_turska

Om du åker till Serbien ska du givetvis även passa på att prova en balkanfika.
Det är ett måste att beställa minst en kopp av vårt goda inhemska kaffe.
Vi kallar det för inhemskt eller turkiskt, kärt barn har många namn.
På serbiska säger vi domaća kafa eller turska kafa.

Kaffet kokas i en đezva och kopparna är små som espressokoppar.
Detta ljuvliga kaffe är hett, gott och med en mjuk och rund smak.
dezvaDet serveras naturligtvis på hela Balkan.