Sista semesterveckan

Är inne på sista veckan av semestern och det känns bra. Jag är utvilad och har ingen ångest inför hösten, tvärtom ser jag fram emot spännande utmaningar framför allt att få praktisera det metodpaket jag har tagit fram för våldsutsatta kvinnor. Att få hjälpa kvinnor att återta sin kraft och sin plats i tillvaron. Det ska bli så härligt!

Men än är vilan inte över och jag ägnar mig åt en favoritsyssla, att reflektera. Semestern har varit fylld av överdådig värme i Serbien och lagom med värme i Sverige. Till Serbien åkte hela min kärnfamilj, mina syskon med respektive, pappa givetvis och i Belgrad väntade resten av familjen. Det var underbart att åka med barnen som vuxna. Veckan var fylld med fest, god mat, utflykter. Visserligen blev jag vrålförkyld men allt går att lösa med några Alvedon.

Tillbaka i Sverige åkte vi till landet och här sjunger jag långsamhetens och tystnadens lov och ägnar mig åt min favoritsyssla, reflektion.

Att gå in i mig själv, låta tankarna fladdra runt precis som de vill, eller inte tänka alls utan koncentrera mig på ogräset i hallonlandet, att hälsa på grannkatten som dyker upp mitt i och vill kela, att vifta bort flugorna som dras till mitt svettiga ansikte.
Låta allt som vill komma fram få komma fram. Oavsett om det är tankar kring mammas sista levnadsår, funderingar kring höstens fantastiska utmaningar på jobbet eller vad vi ska tillaga till middag.

Det är som att gå i ide, låta hjärnan få sköljas av, rensas. Fyllas med stunden. Här och nu. Det är välbehag.