Livsstil, igenkänning och nostalgi

livsstil_igenk_nostalgi

Jag är ett bankgiro-konto ifrån min dröm. Drömmen om att starta eget, att bli min egen chef, att fatta beslut i mitt alldeles egna företag. Det är en underbar känsla. Underbar och svindlande.

I min Balkanbutik ska jag sälja livsstil, igenkänning och nostalgi. Det är tre ord jag har funderat över länge, vänt och vridit på dem, mejslat fram de första produkterna.

Vad menar jag då med de här orden? Jo, så här tänker jag.

Livsstil. Vi har en viss livsstil, vi från Balkan. Den är kopplad till vår historia, vårt klimat, samhällsklimat, politik och massor mer. En av de fördelar som jag ser med vår livsstil är att vi kan konsten av att njuta och göra ingenting. Om det är fint väder känner vi ingen stress att vi måste gå till stranden, om det är en höst med mycket svamp så känner vi inte att vi måste plocka svamp. Vi måste ingenting. Det finns ett talesätt på Balkan som lyder: ”Det finns bara ett måste. Alla måste dö.”

Vi från Balkan, precis som svenskarna, gillar att fika. Vi kan tänka oss att ta en liten kaffepaus, jednu kaficu precis när som helst, hur många gånger som helst på dygnet. Det finns inga oskrivna regler om att jag inte kan dricka kaffe efter ett visst klockslag för då kan jag inte sova. Är vi kaffesugna så är vi, om än klockan elva på kvällen.
Att sätta oss ner och ta en fika, prata bort en stund med någon kär vän eller släkting är för oss från Balkan en nationalsport. Att ta oss tid att prata med varandra. Stora frågor, små frågor, alla lika viktiga för hälsan. Vi gillar att få kaffebesök, vi välkomnar spontanbesök, vi till och med förväntar oss spontanbesök.
Personligen älskade jag Gevalia-reklamen, inte bara för att den var välgjord, den påminde även om när jag var liten och mormor fixade i köket efter lunchen och sa: ”Vi måste ha det fint på terrassen ifall någon kommer förbi i eftermiddag.” Ifall någon kommer förbi betydde nästan alltid att det kom någon förbi. Någon som var sugen på eftermiddagskaffe. Då var det fram med đezvan och på med kaffet.

balkankaffe

Så när jag säger att jag ska sälja livsstil så är det kaffe från Balkan, đezve och kaffekoppar jag menar och jag börjar med koppar och fat.

Med kopparna och faten som jag ska sälja kommer vi över till nästa ord jag använder om vad jag ska sälja.
Igenkänning.

På de keramikvaror som jag säljer står ordet jugge.
jugge. Med punkt efter ordet.
Punkten representerar att jag upplever oss juggar som raka, direkta och tydliga. Punkt. Inget tjafs, bara rakt på.
Jag är mycket förtjust i rakhet, direkthet och tydlighet.

Ordet jugge är för mig ett kärt ord, ett ord som användes om oss, av svenskar när vi flyttade hit på 60-talet. Juggarna. Många av oss juggar anammade ordet och identifierade oss med det.
Inte alla. En del upplevde det som skällsord. Inte jag. Jugge kommer alltid att vara ett positivt laddat ord för mig.

Nu har vi kommit in på sextiotalet och det faller sig naturligt att prata om det tredje ordet, nostalgi. Jag har levt så pass länge att jag kan känna stark nostalgi när jag tänker på min barndom, ungdomstiden, den unga vuxentiden, jag har barn och kan jämföra hur de har det jämfört med hur jag hade det.

Jag är född i ett land som inte finns längre, Jugoslavien. Flyttade därifrån 1966 så jag undslapp krig, nationalism och flykt på nittiotalet. Jag är otroligt lyckligt lottad att kunna minnas ett Jugoslavien i enbart positiv anda. Jag var fyra år när jag flyttade ifrån Belgrad men åkte dit varje sommar under uppväxten.

Med de smycken jag säljer leker jag framför allt med ordet YU, den gamla landsbeteckningen för Yugoslavia. Som uttalas precis som you.
Jag älskade Jugoslavien för det representerar all den kärlek och värme jag kände i Belgrad som liten flicka. Mina sommarlov. Min första kyss. Min första konsert. Alla mina släktingar.

Det är också därför jag använder texten loved YU i imperfekt och inte love YU i presens.
För YU finns inte längre, nu finns något annat. Och det är helt okej.

Men vi kan fortfarande minnas och känna nostalgi. Och tillsammans bygga nytt.

Kan förlåtelse leda till välstånd?

Det är en fantastisk högsommardag idag, jag sitter i trädgården på landet, omgiven av grönskande prakt.
Håller på för fullt att fixa till min lilla bebis, balkanbutiken.se. Jag har lagt in smycken och porslin, fotat dem, skrivit produkttexter, satt ett pris på dem. Alla produkter är unika och handgjorda.
Butiken kommer att fyllas på med fler produkter, framför allt produkter som är gjorda i forna Jugoslavien.
Jag är i startgroparna att kontakta tre leverantörer i Serbien.
Det är spännande och läskigt på en och samma gång.

Tillbaka till trädgården och till blommorna som jag planterade tidigt i somras, gladiolus. Salig mormors favoriter. Varje sommar när vi bilade ner till Belgrad kastade jag mig ur bilen och sprang över gatan till affären. Utanför den satt alltid två tre gummor och sålde blommor. Jag handlade några praktfulla exemplar och sprang tillbaka till mormor, lycklig och svettig.

Idag känns sextio- och sjuttiotalet som en perfekt tid. I alla fall i min juggosvenska värld.
En tid då vi inte behövde ord som förlåtelse, försoning, fred, vänskap, välstånd. Vi juggar.
Juggar som blev bosnier och bosnijaker. Serber och kroater. Montenegriner, slovener och makedonier.

Balkanbutiken har dessa fem ord som värdeord. Om vi kan hitta i vårt hjärta en väg till förlåtelse, om vi alla kan förlåta, då kan vi också försonas och riktig fred kan bli möjlig. Då kan vi leva i vänskap och bygga upp ett välstånd. Ett välstånd som behövs i det forna YU. I Bosnien och Hercegovina, I Kroatien, Serbien, Makedonien, Slovenien och Montenegro.

I min juggosvenska värld som jag numera kallar för Balkanvärlden tycker jag mig se att vi har mer som förenar oss än som skiljer oss åt. Vi tycker om gibanica och pljeskavica. Vi dricker samma kaffe, oavsett om vi kallar det för bosniskt, turkiskt kaffe eller domaća kafa. Vi skålar i šljivan och stampar takten till samma musik.

Så, kan förlåtelse leda till välstånd? Ja, det tror jag och det tror vi på Balkanbutiken.

gladiolus