I morse läste jag en artikel av Gudrun Schyman och Jaime Gomez i ETC som fick mig att associera till de två människoaporna bonobo och schimpans.Trots att de är varandras motsatser är de lika oss människor genetiskt till 99 procent.
Debattörerna menar att vi människor måste gå från dödande till födande och sluta lösa konflikter genom våld. Jag håller fullständigt med dem. Och det var då jag kom att tänka på aporna.
Bonobo-aporna lever i ett matriarkat och löser konflikter med sex. De har inte sex enbart för reproduktionens skull utan även för njutnings skull. Hannarna har ingen koll på vem som är far till barnet. När honan blir könsmogen drar hon från flocken för att hitta en ny grupp att leva med.
Schimpanserna lever i ett patriarkat och löser konflikter med våld. Högst i rangordningen står en fullvuxen hane. Det sociala livet är fullt av maktspel.
För att vi ens ska komma i närheten av det debattörerna förespråkar bör vi ta fram vår inre bonobo.
Schimpanserna har vi redan efterapat tillräckligt.
Och inte nog med det, vi måste dessvärre skynda oss, båda arterna är starkt utrotningshotade. Av den största apan av oss alla.