Det är en fantastisk högsommardag idag, jag sitter i trädgården på landet, omgiven av grönskande prakt.
Håller på för fullt att fixa till min lilla bebis, balkanbutiken.se. Jag har lagt in smycken och porslin, fotat dem, skrivit produkttexter, satt ett pris på dem. Alla produkter är unika och handgjorda.
Butiken kommer att fyllas på med fler produkter, framför allt produkter som är gjorda i forna Jugoslavien.
Jag är i startgroparna att kontakta tre leverantörer i Serbien.
Det är spännande och läskigt på en och samma gång.
Tillbaka till trädgården och till blommorna som jag planterade tidigt i somras, gladiolus. Salig mormors favoriter. Varje sommar när vi bilade ner till Belgrad kastade jag mig ur bilen och sprang över gatan till affären. Utanför den satt alltid två tre gummor och sålde blommor. Jag handlade några praktfulla exemplar och sprang tillbaka till mormor, lycklig och svettig.
Idag känns sextio- och sjuttiotalet som en perfekt tid. I alla fall i min juggosvenska värld.
En tid då vi inte behövde ord som förlåtelse, försoning, fred, vänskap, välstånd. Vi juggar.
Juggar som blev bosnier och bosnijaker. Serber och kroater. Montenegriner, slovener och makedonier.
Balkanbutiken har dessa fem ord som värdeord. Om vi kan hitta i vårt hjärta en väg till förlåtelse, om vi alla kan förlåta, då kan vi också försonas och riktig fred kan bli möjlig. Då kan vi leva i vänskap och bygga upp ett välstånd. Ett välstånd som behövs i det forna YU. I Bosnien och Hercegovina, I Kroatien, Serbien, Makedonien, Slovenien och Montenegro.
I min juggosvenska värld som jag numera kallar för Balkanvärlden tycker jag mig se att vi har mer som förenar oss än som skiljer oss åt. Vi tycker om gibanica och pljeskavica. Vi dricker samma kaffe, oavsett om vi kallar det för bosniskt, turkiskt kaffe eller domaća kafa. Vi skålar i šljivan och stampar takten till samma musik.
Så, kan förlåtelse leda till välstånd? Ja, det tror jag och det tror vi på Balkanbutiken.